Emma Graaf – Triathlet

Så här blev fotografierna. Jag är med på 8 (!) ställen i tidningen, riktigt kul! Fler fotomodellsjobb kommer inom kort…Skitkul:)!

Hej!

Ni har väl inte missat att kika på min blogg på Runners World Triathlon?

Där kan man fortsätta läsa om min satsning, mål och vad som rör sig i mitt huvud. Det är MINA åsikter och jag skriver det som faller mig in. Det innebär ibland att jag trampar på tår, skapar debatt och gör folk upprörda. Men det är fortfarande mitt ventilationsforum så blir man irriterad på det är det bara att strunta i att läsa:)! Eller nej, förresten, läs ändå och  kommentera gärna och var kritisk. Det är alltid roligt att höra andras åsikter!

Hoppas iallfall att ni flesta gillar det jag skriver och uppskattar min blogg, för jag tycker det är jättekul!

Puss och kram från Emma!!!

Säter Triathlon 2009 min första tävling på Olympisk distans...jag hade roligare än det ser ut som...

Jaha nu har jag fått svart på vitt. Enligt Expressen.se har jag viss ”vuxen ADHD”. Filip påpekade det även härom dagen i skidstugan i Orsa och ja, nu säger ju expressen det också. Vill ni göra testet så varsågod . Kanske borde jag skaffa mig lite amfetamin och se om det kan hjälpa mig? Jag som var så lugn som barn…hmmm…

Känns lite som en fluga det här med ADHD. Och visst vill man vara i framkant och känna sig trendig så jag självdiagnostiserar mig härmed. Har känt mig lite utbränd de senaste dagarna och med det följer rastlösheten. Det är vidrigt att vila. Jag hatar det, men kroppen har sagt bestämt nej. Jag kommer ju knappt ur sängen på morgonen och trots sovmorgon påpekar arbetskamraterna glatt att jag ser väldigt trött ut. Hur faaaa-an! Nä, ikväll blir ytterligare en vilodag och då ska jag se till att göra någon nytta av mitt vilande. Det skall bli träningsuppläggsplanering, tävlingsuppläggsplanering och allmänn pepp. Jag har inte tiiid med sån´t här fjams. Nä 2012 skall bli året då Emma Graaf inte blev utbränd en enda gång (förutom just nu då). Jag ska ju bli bäst!

I övrigt är boendet i Kalmar kirrat men jag är fortfarande inte anmäld. Överväger att skaffa en PRO-licens och tävla några fler WTC-tävlingar i år. IM mallis 70.3 och Florida lockar men det är en karamell att suga på. Kanske skulle jag satsa allt på ett kort istället? Nja, jag är ju en tävlingsmänniska ut i fingertopparna så några fler tävlingar måste jag sikta in mig på. Tävlandet är det stora navet, drivkraften för mig. Jag älskar det.

 Tänk att man upptänkte triathlon så sent ändå! Minns att jag hade en idrottslärare i gymnasiet som var triathelt. Katarina hette hon och jag tyckte hon var helt ”out of her mind”. Skåning var hon också som socker på moset. -Va fan!  Triathlon liksom, hon måste ju vara sjuk i huvudet?! Och nu sitter man själv i klistret och alla andra tycker att man är tokig (+ att jag helt självmant flyttade ner till Skåne och det var inte så tokigt). För mig är det den ultimata sporten. Man hinner ju aldrig tröttna på någon gren, det finns ständigt saker att förbättra!

Oj, vilket brokigt inlägg. Ja, men så är det att ha ADHD, svårt att avsluta saker, svårt för att ta beslut och svårt för att sitta still. Nu drar jag…HOJ!

Hell yeaaah!!!!

Man ska inte ha det för bra. Då kan man tro att det börjar lossna och gå bra för en. Hade nästan sett fram emot att komma tillbaka till vardag och normal träning men icke då. Böjade med hetsjobb på årets andra dag och därefter en dag i fält. Kroppen var nog inte riktigt med på omställningen till ett regnigt Stockholm och nu har jag blivit förkyld. Att inte få sovmorgon varje dag och bli upplyst av snöigt landskap, ackompanierat av bästa tänkbara träningssällskap blev ett bakslag. Nu får jag försöka kurera mig med alla daladelikatesser som inhandlats under julledigheten istället för att träna. Gustafskorv, falukorv, fäbodknäcke, Tillmans saft och mammas Lingonsylt. Mums! Hoppas det extra energitillskottet får mig frisk bums. Jag har varken tid eller ro att vara snuvig o hängig nu! Jag vill spriiiiingaaaaa!

Nytt år och nya möjligheter att bli bäst.

Jag kan avslöja att den sista dagen på 2011 inte började strålande uppe i Orsa. Min sambo Carl ”skidläraren” försökte sig på att lära mig den klassiska tekniken vilket resulterade i en utskällning (han tyckte jag var något trög) och därefter 24 km längd i ursinne. Trots mitt humör gick det inte bättre än att det tog 10 minuter längre att släpa sig runt den förbannade banan. Självförtroendet var i botten. På lunchen träffade vi dock på Fredrik och Rickard och det hela blev lite roligare. Sakta återfick jag livsgnistan men den försvann snabbt när kvällens skejtpass påbörjades. Bambi var tillbaka. Det faktum att Åsa åkte klassiskt snabbare än jag åkte skejt var ju inte heller peppande direkt. Väl hemma hade dock pojkarna börjat med nyårssupén och då kunde man ju inte bli annat än att bli varm inombords. Ännu varmare blev jag sedan i bastun med en kall öl i hand. Underbart!-Nyår tar sig, tänkte jag!

Emma och Åsa på G i skidspåret:)

När man ska summera så har året 2011 varit riktigt bra. Jag har klivit upp ett snäpp både vad gäller träning och vad jag presterat på tävling. Fokuset har legat på Cupen i sprint och olympiskt men inför 2012 skall detta ändras något. Halv IM och IM ska siktet ställas in på och jag ser jättemycket fram emot dessa utmaningar. År 2012 kommer att bjuda på massor av spännande tävlingar och framförallt TRÄNINGAR. Vad sägs om Head Camp 2012! Det kommer att bli sååå grymt!

Har gett i löfte till mig själv att skaffa en tränare. Nu ska jag lägga ner att stressa så infernaliskt över träningen. Vad har ni för löften?

GOTT NYTT ÅR!!!!!